tisdagen den 3:e november 2009

Politiskt kannstöperi

DN Opinion har på hemsidan listat de 10 viktigaste frågorna inför valet, och man får väl förmoda att DN:s ledarskribenter även anser att det kommande valets viktigaste fråga är en av dessa. Intressant nog så är inte arbetsmarknadspolitiken med som enskild punkt. Socialdemokraterna har tydligt nischat in sig i denna fråga och hoppas få ställa Alliansens till svars för arbetslösheten på samma sätt som de konfronterades med frågan 2006. Nu är jag förvisso övertygad om att även 2010 års val kommer handla om ekonomi, men däremot är jag inte helt säker på att det kommer handla om någon speciell inriktning så som jobbpolitik, skattepolitik, företagsklimat mm. Snarare tror jag frågan kommer att kopplas ihop med regeringsfähigheten i största allmänhet. Åtminstone hade detta varit det jag primärt hade skjutit in mig på ifall jag varit borgerlig valstrateg. Media hade nog snabbt hakat på denna inriktning och därmed hade många socialdemokratiska partistrategers drömmar om andra debattämnen grusats, för är det något som politiska journalister verkligen går i gång på så är det KONFLIKTER.

Egentligen är konfliktagendan redan satt pga medias besatthet av Sverigedemokraternas eventuella intåg i Sveriges riksdag. Nu gäller det förvisso för de borgerliga att slussa in debatten på rätt konflikt, nämligen Mona Sahlins svaga ställning, möjligheten att vi får en f.d.(?) kommunist som eventuella finansminister samt den ganska uttalade splittringen inom vänsterkartellen. Att vi möjligen också får en miljöpartist som försvarsminister tror jag dock spelar mindre roll i sammanhanget, då regeringen redan anammat deras försvarspolitik och omsatt den i verkligheten, ty Sverige ska försvaras med kålrötter och hackor.

Nu finns det förvisso ett orosmoln och det är det faktum att de som starkast opponerar sig mot ett samarbete mellan Socialdemokraterna och en "trist kommunist"-är de äldre-och de tenderar redan idag till att rösta på Alliansen. Dessvärre är dagens ungdomar för lata för att ta reda på vad Vänsterpartiet står för- och än mindre att dra upp byxorna över arslet- men en del fördelar har de:

1. Ungdomar är påfallande radikala-vilket kommer gynna Sverigedemokraterna samt Piratpartiet-på vänsterns bekostnad.
2. De tenderar till att röstskolka.

Frågor som infinner sig är huruvida Alliansen kommer att spela ut "invandrarkortet" och på det sättet eliminera Sverigedemokraterna? Eller kommer Socialdemokraterna söka passivt stöd av Sverigedemokraterna och fälla en borgerlig regering(obs en svenska regering behöver enligt grundlagen ej avgå efter ett val)? Kommer Sverigedemokraterna ens in? Kan verkligen Mona Sahlin leda en regering med så pass aparta samarbetspartners? Eller kommer Alliansen ifall väljarstödet krymper att flörta med Miljöpartiet? Ja, nästa års val kommer att handla om konflikt. Och i en konfliktfylld värld, väljer väljarna stabilitet, trygghet och regeringsfähighet, m a o man väljer Alliansen.

måndagen den 2:e november 2009

Medicinskt förmynderi

I dagens Barometern lägger läkaren Dan Johannesson ut texten kring det kontroversiella beslutet som ortopedkliniken fattat, där rökare kan förvägras operation ifall de ej är rökfria två månader innan ingreppet. Det första som slår en är det von-obenperspektiv han har i synen på de som inte delar hans åsikter. Formuleringar så som "primitiva reaktioner", "spontana och okunniga åsiker" och "pajkastning och enkla köksbordsdebatter" löper som en röd tråd i hela artikeln. Knappast seriöst, Johannesson. Det finns ingen anledning att ifrågasätta Johannessons kompetens som läkare, tvärt om anses han vara en mycket duglig sådan, men i denna fråga agerar han mer som politiker än som läkare. Hälso- och sjukvårdslagen talar om att personalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Hur ortopedklinikens hemkörda regler stämmer överens med detta kan man starkt ifrågasätta, speciellt mot bakgrund av att han fått kritik från egna kollegor. Inte heller landstingen emellan råder det konsensusuppfattning i denna fråga. Dessutom talar hälso- och sjukvårdslagen om att behandling ska bygga på frivillighet. Var den frivilligheten tar vägen ifall Johannesson får bestämma kan man också undra över. Det är mycket möjligt att Johannesson har rätt när han hävdar att rökning ska ses som vilken annan riskfaktor som helst och något man måste förhålla sig till inför en planerad operation. Men den diskussionen måste han föra inom sitt skrå och inte omsätta lokalt, för för det som är en medicinsk sanning kan det rimligtvis inte råda några gränser. Nu skymtar emellertid andra och mindre lovvärda skäl än enbart omtanke om den rökande patienten igenom i Johannessons argumentation, för det är snarare rökningens samhällsekonomiska kostnader som ligger till grund för hans ställningstagande. Men hur resurserna ska användas är en politisk fråga och knappast en medicinsk.

söndagen den 1:e november 2009

Eufemism

I helgen har ett antal ungdomar ifrån vänsterextrema AFA gripits av polisen för bland annat misshandel och försök till mordbrand. Dessa blyga violer benämner Sveriges Television som "aktivister". Andra extrema rörelser har nu hört av sig till SVT och önskar även de få något puttinuttigt epitet. SVT, den fria televisionens bastion, låter därför meddela att nynazister i fortsättningen ska benämnas "lägerentusiaster" och vänsterpartister hädanefter kommer att kallas "enpartistatsnostalgiker".

onsdagen den 8:e april 2009

Mördarlobbyn

Massmörderskan Annika Östberg har landat. Wow, vilken nyhet. Detta har verkligen varit en följetång i skandalpressen under många år, och otaliga är de svenska politiker som åkt till USA för att förklara för de korkade amerikanerna att denna blyga viol egentligen borde släppas fri, och ifall detta inte går för sig, så borde hon åtminstone förflyttas till ett svenskt fängelse. Det är helt i sin ordning att svenska politiker och myndigheter engagerar sig i svenskar som ställt till det för sig utomlands. Men, detta engagemang ska endast handla om att säkerställa att en rättvis rättegång hålls eller på annat vis tillhandahålla ett visst bistånd till den åtalade samt dennes familj och anhöriga. För det kan knappast ankomma på en svensk regering att verka för att en dömd massmördare, knarklangare eller annan bov ska erhålla ett så kort straff som möjligt. Nu väntar vi alla på att Reinfeldt & Co även ska engagera sig i Malexandermördarnas öde och släppas fria ifrån det svenska helvetesfängelse som de sitter inspärrade i.

Vad tusan hände med rättsstaten?

måndagen den 30:e mars 2009

Bistånd

Idag rapporterar flera medier om det svenska biståndet, bland annat E24. Tydligen var det rekord i bistånd 2008, vilket motsvarade att det svenska biståndet var uppe i 0,98% av BNI. Eftersom jag var osäker på vad detta motsvarade i absoluta tal så googlade jag på Sverige+BNI+2008. Nog är det förvånande att man får upp en massa träffar som har med bistånd att göra då, trots att ordet inte ens fanns med bland de jag sökte. Jag är fortfarande rådvill hur mycket detta motsvarar i miljarder eftersom jag inte orkade läsa igenom träffarna, men en kvalificerad gissning är ca 40 miljarder eller ca 400 kronor/svensk/år. Tänk vilken nytta dessa miljarder skulle kunna göra i fall de satsades på äldrevården, skolan, sjukvården eller rättsväsendet, i stället för att berika småpåvar i Afrika, Asien och Sydamerika.

fredagen den 27:e mars 2009

Kejsarinnans nygamla kläder

Socialdemokraterna har dammat av en av sina paradgrenar i slaget om väljarna. Ifall det blir socialistiskt styre 2010 så utlovar Sahlin och Östros skattehöjningar, och som vanligt så är det "de rika" som ska betala. Ur DN-Debatt:



Mona Sahlin och Thomas Östros: Det behövs fem ­miljarder i nya skatter för att ta Sverige ur krisen. Förmögenhetsskatten bör återinföras. Personer med över två miljoner i förmögenhet ska betala en procent i skatt. Inkomstskatten måste höjas för höginkomsttagare. Den som ­tjänar närmare en miljon kronor per år får betala mer i skatt än i dag. Det skriver Socialdemo­kraternas partiledare Mona Sahlin och den ekonomisk-politiske talesmannen Thomas Östros. De nya skatterna ska finansiera ett paket av insatser mot den ekonomiska krisen.



Ifall socialdemokratisk politik verkligen gått ut på att omfördela resurser från "rika" till "fattiga" så hade deras politik åtminstone varit begriplig i sin enfald. Men detta är endast en retorisk fernissa som omger Socialdemokraternas politik. I stället har man under sina år vid makten sett till att vi i Sverige har världens högsta beskattning av låg- och medelinkomsttagare. Dessa tre förslag:



-höjd fastighetsskatt

-höjd inkomstskatt

-återinförd förmögenhetsskatt



ger alltså 5 miljarder kronor enligt Sahlin och Östros. Staten har ca 900 miljarder kronor i intäkter och 5 miljarder av detta blir alltså 0,5%. Varje normalt funtad personer inser ganska snabbt att de "rikas" tillskott till statens skattkista är påfallande liten. I stället är det det breda folklagret av låg- och medelinkomsttagare som bidrar till statens intäkter.



Men OK, låt oss för ett ögonblick bortse ifrån retoriken och i stället titta på förslagen som sådana. Jag är principiell motståndare till alla skatter som baseras på det faktum att man innehar eller äger något. Varför ska man betala skatt för ett hus eller en förmögenhet? Personligen är jag inte drabbad då jag varken har det ena eller det andra, men fel är fel alldeles oavsett vem det drabbar. Att man däremot blir reavinstbeskattad i samma stund som man säljer huset eller avyttrar aktierna har jag inget att invända mot för då har en intäkt uppstått, men denna skatt måste redan i dag betalas.

Att dessa skatter ensidigt skulle inrikta sig mot de besuttna faller på sin egen orimlighet. Antag att en pensionär säljer villan som man strävsamt sparat ihop till under 40 år av yrkesverksamt liv och att denna säljes för 2,5 miljoner, m a o en ganska ordinär villa i en ganska ordinär stad. Helt plötsligt finns en förmögenhet som enligt förslaget ska beskattas! Nog är det ett fattigdomsbevis att man anses vara rik ifall man efter 40 år lyckats spara ihop 2,5 miljoner. Dessa pengar vill nu inte Socialdemokraterna ska gå till att trygga ålderdomen för vår pensionär, för sossarna anser sig ha bättre rätt till pengarna.

I Sverige betalar man statlig skatt ifall man tjänar i runda slängar över 28 000 kronor/månad. Sossarna berättar aldrig vem man egentligen menar när man pratar om att beskatta höginkomsttagarna, men att utgå ifrån att man pratar om denna kategori kan man nog anta. Är man verkligen höginkomsttagare ifall man tjänar 28 000 kronor/månad? Det är återigen ett fattigdomsbevis om man anser att denna definition gäller. Kom ihåg att en amerikansk narkossjuksköterska tjänar ca $ 100 000/år.

Alltså, glöm snacket om "de rika", för det är du och jag som ska betala sossarnas galna politik

tisdagen den 24:e mars 2009

Hvad vilja Wanja?

Som fritidspolitiker blir man ibland överöst med handlingar som man förväntas läsa. Men låt oss inte hyckla, för det går inte att läsa allt som skickas ut. Man får göra en bedömning av ärendet och fråga sig ifall det finns en politisk dimension i det som ska beslutas, eller ifall det kan anses vara ett rent handläggningsärende där man måste förlita sig på tjänstemännens expertkunskaper. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte alltid läser alla handlingar, tvärt om anser jag mig ha all rätt i världen att få göra den bedömning. Denna rätt tar sin utgångspunkt i den ideologi som jag företräder, för jag anser att vi politiker i grund och botten är tämligen dåliga beslutsfattare. Varför ska vi sitta i vårt elfenbenstorn och fatta beslut som får implikationer på folks vardag? Beslut ska i görligaste mån fattas på så lokal nivå som möjligt, och i de flesta fall innebär detta på individ/familjenivå.

Wanja Lundby-Wedin är utbildad undersköterska, och jag har alltid undrat varför man inom vänstern anser att LO-ordföranden Wedin är mer kompetent att fatta beslut än undersköterskan Wedin. Det enkla svaret är: det är hon inte. Men nu företräder ju Lundby-Wedin en annan ideologi än den jag står för, för den ideologin tar sin utgångspunkt i ett von oben-perspektiv, där vanligt folk anses för korkade att få bestämma över sina egna liv. Om man nu anser detta, borde man då inte i egenskap av denna übermensch läsa alla handlingar, delta i alla styrelsemöten och sist men inte minst bevisa att ordförande Wedin är mer kompetent att fatta beslut än om hon blivit vid sin läst och fortsatt ta hand om gamla och sjuka?